Azure Blue - Fast Falls The Eventide

matcd082  /  June 2018
Azure Blue - Fast Falls The Eventide
cd   $10.00

digital   $8.00

other digital:   Apple Music     Amazon     Spotify

Azure Blue - Fast Falls The Eventide

matcd082  /  June 2018

Sensational fourth album ‘Fast Falls The Eventide’ from Sweden’s Azure Blue! Across eleven impressive tracks, the sound is darker than on previous releases with more synths and electronic flourishes but with the same timeless melodies and dreamy moods that we have come to associate with Azure Blue.

The album presents a sonic tale about being true to yourself and the neon colors explode as rushing minimal wave tempos meet slowly floating cinematic scenes about new love. Tobias Isaksson has produced, played, and mixed nearly every detail of the album himself in the studio in Stockholm from a stubborn dogma of a sound palette where the hard and rough meets the beautiful and ethereal.

Highlights include the stunning first single ‘Whatever ‘18’, the sophisticated ‘Crimson Red,’ the new indie classic ‘My Final Candle,’ the positively catchy ‘Don’t Turn Me On,’ and the old school synth pop of ‘Erratic Motion.’ Several tracks include guest vocalists including notable Swedish artists Peter Morén (Peter Bjorn & John), The Land Below, Paola, César Vidal (Caesars), Julia Boman, and Tangela.

Absolutely contemporary and undeniably cool, ‘Fast Falls The Eventide’ is an impressive, moody, moving progression from one of Sweden’s most internationally acclaimed indie artists.

  1. Linje 18
  2. New Moon
  3. Crimson Red
  4. My Final Candle
  5. Love Will See You Through
  6. Post Affect
  7. Don't Turn Me On
  8. Erratic Motion
  9. Whatever '18
  10. Beneath The Sphere
  11. And Then You Came Along That Road


Kids teach you much more about music than you can ever teach them, much as dads (especially) like to pretend otherwise. But sometimes it’s worth the grown-ups sharing a few choice musical memories, so on long journeys we’ve been rolling with the greatest hits of the Human League and the Pet Shop Boys recently, pleasantly surprised by how well they stand up. It’s less common, perhaps, to find music today that can bridge the generation divide with easy flair. But Azure Blue’s new album on Matinée - despite a little swearing, and a title drawn from the increasingly insular dirge of the once-beautiful “Abide With Me” - is clever, playful, catchy and stylish: that same, hard-to-nail combination of factors that drove the delights of “Dare” or “Disco”. Taking its cue from the excellent single “Whatever ‘18” (which - as you can see - is still a proper earworm here at le palais d’ilwtt,isott) and the Matinée Idols-débuted “New Moon”, this is electronically-driven pop that may be achingly cool - like the slick-bearded punters who frequent the bars of Dalston Kingsland - but that doesn’t stint for one second on the hooks. And so “Crimson Red”, “Don’t Turn Me On” and (especially!) the 45-ready pop hit “My Final Candle” are breezy, palpably addictive synth-pop. “Post Affect” nods cheekily to Madonna’s “Material World”, which is probably a Matinée first - what next, Electric Pop Group riffing on “Like A Virgin”? In contrast the longer, slower “Love Will See You Through” is potential lighters-in-the-air stuff, as waves of cool melody wash repeatedly over the rocks: though we reckon its contemplative charms might be well suited as a soundtrack for the next BBC4 Scando-noir. Imagine Azure Blue pounding out of your TV speakers as the curtain falls on another messy episode denouement. As we open the windows to the English summer and watch the cabbage-whites dancing on front lawns, it’s nice to have a readymade ‘go to’ record to for these rare days of smearing the suncream on, necking ice-cube water and enjoying liveably warm evenings. From Sweden and across the North Sea, that’s just what Azure Blue have delivered.   --In Love With These Times

Swedish pop savant Tobias Isaksson has been working as Azure Blue this decade, crafting warm, accessible synth pop that covers the spectrum from lush romanticism to New Order style pulse-racers. Two months ago we featured his Whatever '18 EP, but the prolific Swede is back already with a full album of new material titled Fast Falls the Eventide. With a generous 11 songs, the album delivers the brand of upbeat synth pop, with Tobias' creative flourishes and careful craftsmanship, that will brighten the beginning of anyone's summer. This is music that is vital and bristling with energy. In addition to "Whatever '18", standout tracks include "Crimson Red", "My Final Candle", and "Don't Turn On Me". Fast Falls the Eventide is an instant synth pop classic -- don't miss it.   --When You Motor Away

Azure Blue is the solo project of Stockholm-based Tobias Isaksson, who released three dream pop albums between 2011 and 2015. The fourth album, ‘Fast Falls the Eventide’ was released on 22nd June and is darker in tone and lyrics than its predecessors. ‘Crimson Red’ sounds like it might occupy the opposite place from Azure Blue on the colour spectrum and carries hints of 1980s Pet Shop Boys. There are a couple of disconcerting moments when Tobias seems to make reference to “you wankers” but perhaps it’s just time for a new set of headphones. Or ears. Surely I misheard it. ‘My Final Candle’ carries on where Crimson Red left up, ramping up its anthemic synthesisers, drums and vocals even further. There’s no dreaminess here, it’s a full-on synth-pop number with a strong melody line which quickly has you craving a session of TOTP2 on BBC2, circa 1982. A classic of its type. ‘Whatever ‘18’ is the first single from the album and slows the pace down considerably but none of the enveloping anthem is lost. The album as a whole is a sonic tale about being “true to yourself”. Isaksson produced, played, and mixed almost every detail of the album himself though on several tracks there are guest vocalists including notable Swedish artists Peter Morén (Peter Bjorn & John), The Land Below, Paola, César Vidal (Caesars), Julia Boman, and Tangela. The album comes across as moody, both contemporary and dated, and surprisingly cool.   --God Is In The TV

A very good electronic pop album from Sweden’s Azure Blue. I have been a fan of his music from his early days in Laurel Music and Irene, and I think this album is a highlight in his career.   --Eardrums Music (Best Releases of the Month)

The title, alluding to the hymn “Abide With Me”, is a description of darkness arriving. Surely it feels like darkness has arrived these days. Azure Blue’s answer to the surrounding darkness is to bask in luxurious layers of synthesizers. I’m not sure it’s an escape. By the second track “New Moon” it feels more like standing strongly upright within the current and refusing to be pulled along. Tobias Isaksson — of phenomenal Swedish-pop outfits from days gone past like Irene and Laurel Music — has led Azure Blue through three previous albums of romantic synth-pop. This fourth album is especially reliant on synths, in a bright, welcoming way that makes the neon art of the cover feel appropriate. The songs are sullen, heartsick and defiant. “Post Affect”, one song is titled. This immersion in ’80s-style synth-pop isn’t a pose. Isaksson is fully devoted to the style and the sentiments it perhaps naturally pairs with – love, dreams, sensitivity, romantic obsession. “Whatever ’18” might sound like a slacker title, but it’s a commitment. The mantra (sung at least 10 times) “I don’t care / I do what I want to / as much as I want / whenever I want to” is a declaration of independence that pairs nicely with the next song “Beneath the Sphere”, a dancefloor tribute to standing up for yourself. By the end of the album he’s dreaming off into the darkness, or perhaps the light. Dreaming idealistically of what’s next, even when holding the object of his dreams firmly within his arms. --Erasing Clouds

Tobias Isaksson har släppt musik i olika konstellationer i över 15 år. Bäst har hans skivor som Azure Blue varit. Trilogin som föregick nya plattan Fast Falls the Eventide hör till indie-Sveriges sorgsnaste och mest skimrande drömpop. På de skivorna sjöng han knäckande texter om förlust, saknad, ånger och framförallt kärlek, till atmosfärisk och melodistark popmusik. Till nya plattan är läget något annorlunda. Nu är syntarna och elektroniken mer framträdande. Pulsen är hårdare. Tempot (stundtals) högre. Minimal wave-dängor som Don’t Turn Me On, Post Affect och My Final Candle hade nog aldrig kunnat vara med på, säg, den smått mästerliga tårdryparen Beyond the Dreams There’s Infinite Doubt från 2013. Men framförallt är texterna ljusare. Tobias är enligt uppgift nyförälskad. Dessutom verkar självkänslan i stort vara starkare. Han sjunger självsäkert, men utan att låta pompös eller arrogant, om att vara sann mot sig själv och ge fan i vad andra tjommar tycker och tänker om en. Som i det alldeles underbart atmosfäriska spoken word-stycket Beneath the Sphere, som också fungerar som ett slags programförklaring för Isakssons nya giv. ”Stay true to yourself and always kind to others”, mässar Isaksson. Han fortsätter sedan med att citera den mexikanske revolutionären Emiliano Zapata: ”I’d rather die on my feet than live on my knees.” Så enkelt, men så träffande. Detta skulle mycket väl kunna vara skivans bästa låt. Vanligtvis kan man ju med rätta bli lite fundersam när artister börjar snacka om nyförälskelse, att de hittat sig själva och fått självförtroende. Inte sällan innebär detta rätt svajiga slutresultat (ingen har glömt Springsteens sjukt nöjda dubbelgiv Human Touch/Lucky Town från 1992). Så är emellertid ej fallet med Azure Blue och Fast Falls the Eventide. Isaksson må vara lyckligare och på jämnare köl, plattan må överlag vara poppigare, men känslan som genomsyrar albumet är lika melankolisk för det. Molltonerna dominerar tvärs igenom albumet och några spår hade inte låtit oävna på tidigare Azure-plattor. Detta gäller i synnerhet singeln Love Will See You Through och And Then You Came Along That Road – två atmosfäriska ballader som tydligt bär Isakssons prägel. Även upptempospåren genomsyras av ett mörker och en melankoli som inte ens nyvunnen kärlek helt kan rå på. Poplåtar som New Moon, Crimson Red och redan nämnda Don’t Turn Me On fungerar som broar mellan gamla Azure och nya. Och det är just denna dynamik som gör skivan till en av Isakssons allra bästa. Han har tydligt bytt kurs, men lyckas trots det bibehålla sitt ID, sin prägel och framförallt sin förmåga att skapa utsökt bitterljuv popmusik.   --482 MHz

Det är så fint när artister utvecklas i en riktning man gillar. Som med Azure Blue, som aldrig har varit så elektronisk som nu. Från melankoliskt åttiotalssyntiga Post Affect till dramatiskt förorättade Crimson Red och rusiga My Final Candle till mitt favoritspår, sprättiga New Moon som beter sig som en känsloladdad tonåring i Brideshead-miljö. Det är generellt ett slags aristokratisk känsla över skivan, något elegant och lätt högmodigt förpackat i tjusiga syntar med drag av Pet Shop Boys, Jaakko Eino Kalevi, Lust for Youth och svart glitter.   --Nöjesguiden

ABBA, Labrador Records, Robyn, las producciones de Max Martin, ‘Young Folks’, The Cardigans…Suecia es sinónimo de pop y una de las mayores industrias musicales del mundo. El país escandinavo ha dado algunas de las mejores canciones de las últimas cinco décadas (solo en la discografía de ABBA ya encontramos unas cuantas), y su cultura musical es envidiable. En parte, por la política de su gobierno y sus subvenciones a los proyectos musicales. Algo que, por otro lado, es normal, porque es una de sus mayores industrias. Por eso es fácil encontrarse con decenas de buenos discos procedentes de allí, como el último de Azure Blue, el proyecto de Tobias Isaksson, un chico que formó parte de Irene (¿os acordáis de su maravillosa ‘By Your Side’?), y que ya cuenta con una sólida carrera en solitario, de la cual hablé aquí hace unos años. Isaksson es uno de esos artistas que lo hace todo en sus canciones. Excepto cantar en muchas de ellas, que eso se lo deja a algunas de las estrellas de la música independiente sueca, como Peter Morén (Peter Bjorn & John), The Land Below, Paola, César Vidal (Caesars), Julia Boman y Tangela. Sus temas se mueven en el mundo del pop electrónico y, aunque no hace nada nuevo, lo que hace, lo hace muy bien. Como esos cortes que se van directamente hacia la pista de baile más popera, como es el caso de ‘New Moon’, ‘Crimson Red’, que es de las pocas canciones que canta él mismo, o ‘My Final Candle’, que es todo un himno de synth-pop. Y si ya nos vamos a ‘Post Affect’, nos encontramos con un lado más minimalista y robótico, pero igual de interesante. El lado más relajado del disco está representado por canciones mucho más ensoñadoras y llenas de capas de teclados de lo más oníricos. Es el caso de ‘Love Will See You Through’, que resulta de lo más envolvente con ese sonido tan ochentero. O de ‘Whatever ‘18’ y su toque new-wave. Las dos son notables, algo que no puedo decir de ‘And Then You Came Along That Road’, el corte tan sedoso (y algo aburrido) que cierra el disco. “Fast Falls The Eventide” es un disco de lo más entretenido, en el que el músico sueco nos deja una buena cantidad de hits. Como no podía ser de otra forma.   --Don't Eat The Yellow Snow

Tobias Isakssons solodebut som Azure Blue heter Rule Of Thirds, är sex år gammal, och är än idag en föredömlig uppvisning i hur man uppdaterar 80-talets svulstiga produktionsporr precis lagom mycket och skriver precis lagom sentimentala sånger om kärlek, brustna hjärtan och allt annat som alla andra skriver om. Utan att för den sakens skull bli pretentiös. Fin som snus är den, plattan. Efter den följde två till som lät ungefär likadant. Men nu, på den fjärde, har något hänt. Det svepande, drömska anslaget har skingrats för vinden. Fram träder skönt struttiga rytmer och betydligt mer avskalad elektronik där var sak har sin plats und ordnung über alles. Och melodier har han ju alltid kunnat skriva, Isaksson. Men en så här central och självsäker plats i musiken har de aldrig tidigare fått ta. Sedan ska man ju inte ljuga och påstå att plattan är lika bra hela tiden. Å andra sidan kan man lika gärna vara snäll och säga att dalarna får topparna att se högre ut.   --Gaffa

Azure Blues första skivor var diffus, drömsk pop med elektroniska inslag. På Fast falls the eventide är han dock lite vaknare, och hänger sig helt och hållet åt 80-talsdoftande elektronisk pop som ekar inte så lite av bland annat Pet Shop Boys. Det drömska smyger sig förvisso på med jämna mellanrum, men ofta är detta pigg, glasklar, melodisk popmusik. När det prickar rätt är det väldigt bra, men jag kan inte låta bli att tycka att det blir ganska ojämnt emellanåt. Emellanåt drunknar Azure Blues egen röst i neondränkta influenser. Å andra sidan gör toppar som utmärkta popdängan New moon det mycket lättare att förlåta dalarna. Den som suktar efter klassisk syntpop lär finna en hel del att uppskatta här.

Quelques semaines après la sortie d’un EP six-titres salué dans nos pages, le Suédois Tobias Isaksson enchaîne avec un nouveau LP de son projet electro-pop Azure Blue, Fast Falls The Eventide, qui sera disponible via Matinée Recordings le 15 juin. Les 11 nouveaux titres ont été interprétés, enregistrés et mixés par Isaksson lui-même, mais quelques connaissances font une petite apparition, à l’image de Peter Morren (Peter Bjorn & John) ou Cesar Vidal (Caesars). L’album est édité parallèlement chez Hybris en vinyle (édition limitée), mais aussi en cassette chez Zeon Light.   --Fanfare

Cuarto álbum del proyecto personal del sueco Tobias Isaksson, componente también de PERSONAL TRAINERS y NITE FLIGHTS, y ex-vocalista de IRENE y de LAUREL MUSIC. En este nuevo trabajo nos encontramos once canciones de synth-pop de brillante factura y melodías imperecederas, en la onda de grupos como PET SHOP BOYS, DEPECHE MODE, OMD y NEW ORDER. Es un álbum más oscuro que el anterior, con más presencia de electrónica y de sintetizadores, pero con el mismo gancho melódico, y con un aire ensoñador y nostálgico bastante emocionante. Ha contado con la colaboración de otros artistas suecos como Peter Morén (PETER BJORN & JOHN), César Vidal (CAESARS), THE LAND BELOW, Paola, Julia Boman y Tangela. --El Planeta Amarillo